Lifvet & kärleken

Jag är en organiserare och fixare och har alltid älskat att ordna fester, oftast med tema, och har under årens lopp ordnat tex. 80-tals fest, 70-tals fest, kändisfest och white party. I och med livets gång har jag också börjat tycka att allt som bara kan firas ska firas. Why not, vi lever ju bara just nu, firande är roligt och skapar härliga minnen som man länge lever på.

Fick lite övertala min man då han var osäker på om 45 behöver firas, om man inte kan vänta på 50. Påpekade att våra nu 20 år tillsammans och vårt nya hem ju också borde firas, så han gick med på det och blev nog sakta ivrig han också. För vem vet dessutom vem som lever om 5 år eller i vilket skick var och en är. Lev nu. 

Lifvet & kärleken blev en hemmafest med våra 40 närmaste vänner. På programmet fanns god mat, dryck och disco i källaren. Kvällen var underbar - fastän vi själva trodde festen började 18 och då gästerna ringde på kl. 17 var jag naken och min man höll på och stryka. Snabbt fick vi oss färdiga och cateringen smög sig in genom huset 17.30 och allt gick sist och slutligen perfekt. Dethär minnet lever vi länge på.

Maten beställde vi från en palestinsk restaurang Hummus House, som min kompis rekommenderat. Då jag googlade den märkte jag att det nyss skrivits i HS (här) att folk vallfärdar till restaurangen i Sökö. Vi var och provåt där en lördag, då dom har buffa lunch. Det var kö och den pytte lilla restsurangen var proppfull direkt då dom öppnade kl. 12. Maten var förståss jätte god. Typ Sandro, men i helt annan prisklass. Rekommenderar jätte varmt.

Note to self om mat för 30 pers:

• 100 kpl falafeleja (endast 6 st över)
• 2 kg hummus (ca 0,5 kg över)
• 75 kpl viininlehtikääryleet (ca 20 st över)
• 3 kg chilitabouleh (ca 0,5 kg över)
• 2 kg babaganous (endast lite över)
• marinoidut sipulit
• leipä

Note to self om dryck för våra vänner (på 10h):

• 21 flaskor skumppa
• 10 flaskor vin (lika mycket rött/vitt)
• 81 burkar öl
• 0,5l whiskey

Flicksemester i Stockholm

Två nätter i Stockholm med bästa vännen - tid, tid, tid och tid, skumppa, champagne, sol och värme samt ett kändisbongande. Vi bodde på Radisson Blue Viking hotell som var perfekt beläget precis vid Centralstationen dit Arlanda express anländer och bredvid Åhlens - så gåväg över allt.

Körsbärsträden hade just blommat.

Hotellets Skybar var jätte fin.

Lördagen började vi med ett superbt morgonmål på hotellet och var inte hungriga förrän efter fem. Efter morgiset vilade vi våra mätta magar och chillade i lugn och ro och kom ut först klockan ett - härligt stressfritt. Gick omkring och besökte tex. Happy Food Store, som är finska Ruohonjuuris namn i Sverige. Härlig butik, men produkterna och priserna var ju helt samma som i Finland. Ett annat obligatorisk stopp var förståss Sephora, men blev besviken av att dom inte hade en enda naturkosmetikprodukt och flickorna där förstod inte ens var jag talade om och påstod att det bara finns typ två naturkosmetikmärken i världen - var har dom fått sin utbildning? 

Eftermiddagsskumppa tog vi på Berns terass och bongade två kändisar Anna just råkat berätta om, nämligen hamburgerkedjan Max's ägare och hans fru vars instagramkonto vi just kollat på kvällen innan HÄR. Middag blev det extempore på Åhléns takterass och vi avslutade dagen med lite chillande i sängen igen och var i pyamas med champagne i handen redan då eurovisionen började. 

Shoppingsaldot var två par solglasögon och lite rms-smink från Åhléns, vita jeans och mini handväska från Zara samt en tunika från H&M.

Helsinki city survivors

Min kompis bad mig med på City survivors - vilket var en jätte rolig tävling, typ Amazing race. Det finns två serier: tävlings- (som är längre och mer fysisk) och hupiserien. Vi var i hupiserien, men det blev iallafall 12km och 20.000steg. Vår tid var usel och det tog ca fem timmar, för vi promenerade och var i knipa några gånger. Dom bästa tävlarna lyckades på under två timmar - vilket känns ofattbart.

Vi tycker båda om sudoku, korsord, logiskt tänkande osv - men jessus så det stod stilla i våra huvuden och det tog alltid mycket tid att hitta på var nästa destination var, fastän man fick använda sig av telefonen, google osv. Nertill är några smakbitar - hur snabbt kommer du på destinationerna?

Vappen & 1:a maj

Vappen och 1:a maj är nog en av mina favorit högtider och gick till enligt tradition. Aftonen spenderade vi med mina gymnasiekompisar och 1:a maj med min mans. Med min kompis har vi spenderat vappen sen 2005 och med min mans sen 2000 - otroligt hur tiden går, fast vi alla fortfarande ser lika ut som då! Eller vad? Vi bara förökas, och även i år fanns det en liten person till.

Jag var extra nöjd över att få användning för mina silver byxor.

Fuck cancer run 2018

Då min man såg i vår kalender att jag skrivit att vi med mammagänget ska på Fuck cancer run frågade han "alltså, ska DU springa?!". Ja, jag har nog varit ganska lat med konditionen nu en längre tid, men jag går ju nog ut med Lily 40-60 minuter per dag. Dessutom var vi flera som inte sprungit 5km någonsin/ på länge.

Man kunde välja 1km, 5km eller 10km. Bland deltagande fanns det även barn och hundar och rutten var runt Tölöviken i blåsigt solsken. Fint orkade vi springa hela 5km. Och som belöning gick vi och äta till Sandros i kampen och på drinks till Kappeli. Dethär tar vi igen nästa år, men vi blev nog lite ivriga på att springa nåt annat lopp här emellan - och målet är förståss maraton mellan vingårdarna i Frankrike.

Mördarens apa

Barnpjäsen Mördarens apa spelar nu i Helsingfors på Viirus på svenska HÄR och fr.o.m februari på finska Merten gorilla på Unga Teatern i Esbo HÄR. Där kan ni se min duktiga dubbelkusin Daniela Fogelholm skådespela en jätte fin roll. Åldersgränsen är 7år. Den är inte skrämmande, men ett yngre barn hänger nog inte med (längd 2h). Rekommenderar pjäsen varmt och den är rolig även för vuxna.

Yes Yes Yes

Äntligen slapp jag och testa den nya vegetariska restauragen Yes Yes Yes. Det är fråga om Hawaii-restaurangfamiljens (The Cock, Holiday Bar, Sandro) senaste nykomling som vi testade med FF-gänget.

Vi började med en fördrink och dom hade en lång lista även på alkoholfria, vilket är ganska ovanligt. Och drinkarna var sååååå sååååå goda att vi även tog dom till efterrätten. Härliga, överraskande, orginella ingredienser - slurp. Maten var indelad i fem olika kategorier och var typ tapasportioner och vi rekommenderades ta 3-4st. Vi tog tre, men nästa gång tar jag nog fyra eftersom jag inte tog efterrät då det inte fanns nån sockerfri. Maten var vi också jätte nöjda med och rekommenderar varmt att gå dit utan fördomar - det är nog gott och mättande fast det är vegerariskt.

Finland 100 år

Då jag tänker på Finland 100 år ur min släkts synvinkel, så tänker jag på aktivisten, frihetskämpen, kosmopoliten, äventyraren, journalisten och författaren Konni Zilliacus, min farmors farfar. Konnis pappa var borgmästare i Helsingfors och senare senator, men Konni hade svårt att finna sig tillrätta i det borgerliga och det politiska livet i Finland. Han reste istället världen runt som journalist och författare. Han jobbade tex. som reporter i indiankriget och vi var som barn mycket imponerade av att vi i släkten hade Buffalo Bills byxor. Av släkten var han inte uppskattad då, eftersom han lämnade sin fru och barn och gjorde slut på sina pengar, så man hälsade inte på honom på söndagspromenaderna på Esplanaden. Men under sina resor knöt han politiska kontakter med motståndare till ryska kejsardömet. Han verkade aktivt för Finlands frigörelse från Ryssland. Han var initiativtagare till den stora europeiska kulturadressen Pro Finlandia 1899. Han grundade 1904 Suomen Aktiivisen Vastustuspuolue och Voimaliitto 1906. Dessutom bodde han i vad som nuförtiden är Kellokoski psykiatriska sjukhus, vilket är lustigt eftersom det är en av våra enheter då jag jobbar i HUS psykiatrin.

Vi firade Finland 100år hemma med vänner. Bjöd på min mans svartrotssoppa till förrätt, lagade ugnsbataten till huvudrätt med en sallad till. Som efterrätt blev det en charmig ostbricka med mjuk blåmögelost, Brie vitmögelost, getost och manchego samt fikon, torkade plommon, skivade äppel, vindruvor och fikonsylt med skärgårdslimpa och pepparkakor - allt läckert uppsatt.

Selfmade jobblillajul

På fb får man följa med hur bekanta går på den ena mer spektakulära lillajulsfesten än den andra med kända artister, fantastisk traktering och fabulösa lokaler. Inom social- och hälsovården är våra lillajular selfmade - but I wouldn’t want it any other way. 

På fredagen firade vi vår lillajul som var absolut fabulös. Det är ju sååå roligt att planera och verställa själv. Vi hade räknat ut en budget och planerat biljettpriset enligt det. Med pengarna dekorerade vi arbetsplatsen med temat Suomi100. Två av oss stod och skakade hand med gästerna vid en röd matta, presidenternas bilder var printade med guldramar, vi hämtade hemifrån ljusslingor, flaggor, borddukar mm för stämningen, blåbärsris, en- och tallgrenar från skogen, hängde upp ballonger och vimplar och allt var i blått och vitt. Tre arbertkompisar spelade violin samt piano och vi hade en Finland frågesport med kahoot. Maten var självlagad och kakan var finlands flagga. Det bjöds på skumppa, vin och självlagad salmiak pirtu. Efter maten ordnades disco med fart. Allt detta för 15€/pers. Men det bästa var nog gästernas förvåning och hur imponerade dom var och hur fin stämning alla skapade tillsammans.

Mitt kalas

Så har man igen levt ett år till - vilket såklart måste firas. Jag fortsatte med pink tema, eftersom jag är enda flickan i familjen (förutom Lily). Denhär gången var det nationalitets maskerad och gänget hade satsat hårt som vanligt. Det fanns fransmän, tyskar, asiater, finnar, en engelsman och en amerikan. Till kalaset hörde givetvis flera programpunkter som pinjata, vuxenmete och leffa med popcorn åt barnen.

Duudson park

Dethär har pojkarna väntat på  länge. På sommaren började dom tillsammans med dubbelkusinens pojkar se på Duudsons på youtube och en av favoriterna var Duudson world war. Dom lekte små Duudsons och gjorde små ”hyss” och ”farliga saker” här och där. Men det som tog priset var då dom större pojkarna låste in dom mindre i utedasset - och dom mindre kom ut bakvägen. Som tur var jag i stan på jobb, men min man och dubbelkusin visste inte om dom skulle skratta eller gråta. Själva hade pojkarna legat på marken och skrattat så dom tänkte storkna. Efter det var det bara att slänga dom i havet.

Duudson parken var jätte stor. Den var ju i princip likadan som alla andra parker (trampoliner, klättrande, sparkbräden, sähly, ishockey, fotboll osv), men med Duudsons tema. Pojkarna hade sett videon från öppning av tidigare Duudsons parker, där Duudsons varit med och härjat med barnen på öppningsdagen. Så det hade vi ju väntat oss och lite besvikna var vi både mammor och barn att ingen av Duudsons-pojkarna dök upp och det inte fanns nåt spessu med öppningen - utan det var som en vanlig dag.

Vandringsgängets debut

Vandringsgänget har grundats och vi var på vår första vandring tryggt och säkert här i Esbo. Smånervösa var vi iallafall då ingen av oss egentligen har erfarenhet. Vi oroade oss smått tex. över klädsel, wc, wi-fi signal, borttappande, mat och dryck - och då hade rundan värderats räcka endast 2-3h. 

Mig kan man ju inte alls lita på efter min och dubbelkusinens äventyr i Noux förra vintern då vi vandrade med fyra barn, och det visade sig att vi inte valt en rund rutt utan en rak, vi hade gått i ca 2h, det började mörkna och bli kyligt men till slut hittade vi som tur till en bilväg och fick lift tillbaka till bilen. Men denhär gången klarade vi oss alltså bra - tack vare ett orange tält. Vi tänkte ha matpaus halvvägs, men det visade sig att vi gick rundan på under 2h. Dethär förstod vi endast pga att det funnits ett orange tält i början av rutten och plötsligt då vi skulle ha matpaus såg vi tältet igen. Annors skulle vi ha gått vem vet hur många varv... 

Alltid lär man sig nåt, som tex. att använda sportstracker för att se varifrån man startat = var bilen är. Dethär borde jag ju redan ha lärt mig redan efter förra årets äventyr. Min man är nog nu lite orolig över vandringsgängets Lapplandsplaner...

Kräftis och olympiad

Så var det igen dags för den årliga olympiaden hos min pappa. Eftersom vädret var halvt regnigt valde vi dom tre viktigaste sporterna; stenkastning, balans och hängning. Det är roligt hur barnen redan börjar vara lika bra och bättre än vi vuxna. Nästa år behövs det inte mera finnas barn- och vuxenklass skillt.

Bästa barnkalaset

Nadine har nog den bästa barnkalas traditionen. Hennes flickor firas nämligen i form av kräftis med fyra familjer. Dessutom på deras lande på den stora mysiga verandan och facklor utomhus då det mörknade.

Lande rehab

Av Jessica fick jag idén att ordna ett "Rehab för skärmberoende personer" på lande. Ett läger på fem dagar, som barnen faktiskt såg fram emot jätte mycket (och vi föräldrar lite fasade för). Vi var tio personer som deltog i lägret.

 

På första träffen satt vi i en cirkel och fick turvis säga nåt om vårt beroende "Hej jag heter Jonna och jag är skärmberoende. Det sista jag gör på kvällen och första på morgonen är att se på min telefon - inte tex. min man." Barnen hängde genast med och vår 7-åring sa "Hej jag heter A och jag är skärmberoende. Jag älskar Clash of Clans. En gång då jag förlorade kastade jag telefonen."

 

Efter mötet satte vi telefonerna i skärmboxen och låste in den. Klockan 20.00 fick man tillbaka skärmarna. Pojkarna hittade på en massa och lekte som vanligt ute hela dagarna - vi har ju det så lyxigt att dubbelkusinens pojkar är exakt lika gamla. Själv gjorde jag sudoku, rensade i naturen och vi gjorde alla tillsammans tex. utfärder med färdkost i skogen och for ock plocka jordgubbar. Veckan avbröts lite då Lily fördes till sjukhuset på torsdagen, men barnen fortsatte tappert.

 

Vi vuxna märkte ibland att det var svårt utan telefon tex. då man talade med varandra så skulle man mången gång ha velat visa nåt eller kolla upp fakta till diskussionen eller ta foton (då jag glömde kameran hemma) - men bra gick det i alla fall. Egentligen är det gasnka störande att vi börjar vår dag så att alla är på sina skärmar, men det lättar ju så mycket då ingen har bråttom med morgonmålet. Men nästa år kanske vi skulle våga med att man skulle få ha telefonen tex. 2h mitt på dagen och därigenom få en energiskare start på morgonen samt vara effektivare på kvällen.

Seikkailupuisto Huippu

Vad roligt det var att övervinna sina rädslor, höjdskräck. Det fanns banor i fyra olika svårhetsgrader och jag vågade mig på tre. Nioåringen och hans kompis for fritt omkring och klarade sig själva, medan jag och sjuåringen staplade omkring.

Fast sjuåringen är över 120cm, så är han ganska försiktig och därför så var det för krävande för honom. Några hinders steg var för långa för hans ben; han skulle ha måsta "hoppa" från en stock till en annan fast man bäst gör det genom att ta ett super duper stillsamt steg. Vi ropade på hjälp och en kille kom nedanför och gav instruktioner (man kommer ju inte bort på annat sätt än att gå banan till slut...). Sjuåringen svor efter det att han aldrig kommer dit igen, medan jag och nioåringen gärna går pånytt. Man ska alltså vara tillräckligt lång och också modig.

Sommardag med program

Efter att vi två familjers vuxna suttit inne i vår stuga på lande i regnet i ett dygn och ätit och druckit vin, var det dags för solen att komma fram och för oss att komma upp på benen. (Barnen var naturligtvis ute på trampolinen även i regnet.)

Vi besökte ett härligt idylliskt café, Ivan & Alexander, nära Ingå på en ekologisk gård. Där fick man idag köpa fetapaj, bullar och kakor. Dessutom fanns det av deras luomu havre och potatis till salu.

Nästa programpunkt var Svartå slott. Herrgården är öppen endast då det är guidening, så vi missade det, men omgivningen är iallafall härlig att vandra i.

Åbo

Hälsade på min mans kusin med familj i Åbo. Det blev inte Ruisrock för vår del, utan Åbo slott och Forum Marinum. Åbo slotts ung-riddare guidening för barn finns på svenska och den var både interaktiv och intressant.

Forum Marinum är ett sjöfartsmuseum och för oss var höjdpunkten militärbåten "tykkivene Karjala", där min man spenderat sin armétid. Han guidade os omkring i båten och visade var han sovit i nästan ett år - och båtens guide lyssnade intresserat på. Också båten Suomen Joutsen hörde till muséet.

Ekenäs

Det är alltid lika roligt, nostalgiskt och mysigt att besöka Ekenäs, där jag spenderat barn- och ungdomens somrar. Dessutom skiner solen alltid i Ekenäs. Den här gången träffade vi kusiner och småkusiner, lekte med klasskamrater i parken och gick på min mammas vernissage.

Kolla in min mammas keramikutställning och köp dig tex. en kopp, om du rör dig i Ekenäs i sommar. Utställningen är i Lilla Galleriet vid torget. 

Extra plus poäng fick restaurang Albatross för att vara en hundvänlig restaurang dit "alla hundar är välkomna".

Midsommar 2017

Vi var, som vanligt, i Nagu på min mans släkts sommarställe och fira midsommar. Tur hade vi med vädret som var soligt på midsommarafton, nästa dags väder behöver inte nämnas. I år hade vi också fyra hundar på plats. Vår Lily och Jessicas Tassu sov med sina familjer i nedre huset - och var vakna hela natten och skällde. Än hörde den ena nåt misstänksamt utanför, och än den andra. Nästa natt sov vi i olika hus. Har man inte en kolikbaby, så har man en kolikhund...