Hösten är här

Fram med Uggarna.

Lily blev biten av en huggorm

Förra torsdagen blev vår lilla hund Lily på lande biten av en huggorm i tassen. Hon skrek till i buskarna och kom sedan in, slickade baktassen och haltade på den. Efter en stund började hon flåsa, darra och gömma sig. Vi ringde lokala veterinären som rekommenderade att fara till djursjukhuset i Vik ifall foten börjar svälla - vilket den gjorde. Vanliga veterinärer har inte motgift, ifall det skulle behövas.

"Kyyn myrkky aiheuttaa puremakohdassa kudostuhoa, turvotusta, kuoliota sekä veren hyytymishäiriöitä. Myöhemmin voi seurata sydämen rytmihäiriöitä, munuaisten vajaatoimintaa sekä nesteen kertymistä keuhkoihin."

Hon blev biten ca kl. 15, vi for iväg ca 16, var där ca 17 och vården påbörjades ca kl. 18. Hon var ganska dålig då vi kom fram och (lilla och vanligtvis superdramatiska Lily) reagerade inte ens då det sattes en kanyl och togs blodprov. Proven visade att dom värden som vanligtvis höjs vid ormgift var höga. Fast inte bettet syntes eller hittades kunde det konstateras att det var det som skett. Ofta hjälper det med opiater + vätska intravenöst, och det var planen. Om det ser illa ut ges också motgift intravenöst. Motgiftet är väldigt dyrt (360€) och kan ha biverkningar, som sen igen måste vårdas. Just efter att vi lämnat henne kom läkaren tillbaka och sa att foten var så svullen och mörkblå att han starkt rekommenderar motgiftet. Risken kan annors vara necros (kuolio) dvs att foten dör, vilket är mycket illa, sa han. Dom lovade ringa på kvällen och berätta läget - och vi for hem och grät, oroade oss och väntade.

Googlade förståss en massa under tiden och det skrämde mig att det är farligare att bli biten i tassen än nosen/halsen "Koiran raajaan kohdistunut purema on vaarallisempi ja voi pahimmillaan johtaa lemmikin menehtymiseen" HÄR. Medan dethär lättade mig "Viime vuonna Ruotsissa 2700:sta kyyn puremaksi joutuneesta eläinlääkäriin viedystä koirasta noin 10 menehtyi". Fick också tex. veta att man inte ska ge kyypakkaus åt hundar (undantag om bettet är vid andningsvägarna). På sjukhuset berättade dom förresten att det under sommaren kommer 1-2 huggormsbitna hundar till dom varje dag!

Kl. 22 på kvällen ringde läkaren och berättade att Lily varit vaken, ätit och suttit. Men svullnaden och blånaden hade inte ännu blivit bättre så hon skulle stanna över natten. Kl. 13 nästa dag ringde dom och berättade att hon mådde bättre, blodproven var på bättringsväg, men svullnaden var ännu jätte kraftig. Riskerna var nu njurarna och "veren hyytyminen", så dom ville hålla henne på intensiven ännu tills nästa eftermiddag. På lördagen ringde dom på fm och berättade att hon mådde mycket bättre, hade tom ätit av grannens mat och kunde gå haltande.

Vi fick hem henne på lördag kväll, efter två dygn på intensiven. Väntandet, oroandet, ovissheten och ens egna hämska fantasi var jätte tungt och hämskt. Hon var ynklig och haltande då vi fick henne - inte alls sig själv. Blånaden på benet och ända upp på magen såg grymt ut. Den sjuka foten var nästan dubbelt så tjock som den friska. Med sig fick hon recept på opiatbaserad värkmedicin + medicin som skyddar magen + antibiotika. På söndagen var hon redan mycket piggare och kom med leksaker i munnen. Vi åkte på blodprov och alla värden hade nu stabiliserats till normala. Foten och lårbenet är ännu svullna och magen mörk lila. Vi är överlyckliga över att hon klarade sig, och även om vi nu är 1800€ fattigare så var det värt varje cent.
Koira, kyy, purema, kyynpurema, vasta-aine

Lily 1år

För mig är Lily så mycket mer än en hund, liksom alla hundägare känner, och för var och en betyder detdär "mer än en hund" olika saker. Jag glömmer aldrig dagen då hon föddes. 

I januari 2016, då jag var dålig och inlagd på sjukhuset HÄR, googlade jag kennlar med australisk terrier och textade några av dom. Jag hade bestämt mig för att jag vill ha en hund = jag hade bestämt mig för att våga tro på framtiden och våga tro på att jag lever minst 15år till. För mig representerar Lily alltid dethär; min tro på livet, att jag litar på det pånytt.

För ett år sen var vi på vår första resa efter sjukdomen, för att visa barnen att vi kan leva vanligt oberoende av mitt handikapp - mamma är nu frisk - fast jag påriktigt ännu var jätte ovan och osäker med ätandet. Det var kväll i München och jag låg i sängen då jag fick ett textmeddelande med en bild; att aussie valparna fötts och det fanns en flicka som var brun. Jag började gråta så mycket att jag hade svårt  att få fram till familjen vad meddelandet handlade om. Efter det skulle pojkarna varje kväll se fotot innan dom somnade - vi var in löööv.

Vi fick hem Lily i september. Lite nervös var jag helatiden över hur "tungt" det eventuellt skulle bli och hur bunden man skulle vara. Jag kommer ju själv starkt ihåg hur enormt störande det i tonåren var att måsta gå ut med hundarna. Nu kan jag bara konstatera att som 40-åring är det bästa med hund ju att gå ut i naturen varje dag. Jag går två gånger och min man en, vi vill inte ens ge bort nån av turerna åt barnen. Jag jobbar 80% och Lily behöver inte vara ensam mer än 6h, så jag känner ingen stress där. Vi är annors också för det mesta hemma, så Lily har inte begränsat vårt farande. Dessutom är mina båda föräldrar är gärna hundvakter, vilket är mycket viktigt, och nästan alla vänner tar emot hundar i sina hem. Hon har passat in i vårt familjeliv bättre än jag någonsin vågade hoppas.

Esbo centralpark

Inte visste jag att Esbo har en centralpark. Har alltid tänkt att Noux är "friluftdområdet" (som är så långt borta) och så finns det Villa Elfvik (som inte är så stort). Ännu mer förvånad blev 8-åringen "VA?! Har Esbo en 'Centralpark' som New York?!". Nåjaa, helt sån är ju inte parken här i Esbo, men det är en riktig trollskog där man kan föreställa sig att Finlands alla djur trivs är det nog. Vi tänkte ta naturstigen Tilankierros HÄR, men 5 minuter från parkeringen såg skogen redan så härlig ut att den lockade pojkarna dit och där rörde vi på oss i en timme.

Hundmys

Hund uppfostran och regler

Vi tänkte oss att våra regler skulle vara att Lily inte får komma i soffan eller sängen. Då vi hade hundar i min barndom hade vi sådana regler, och jag och mina bröder satt alltid på golvet med hundarna och såg på tv. Men snabbt märkte vi med min man att på kvällarna då barnen lagt sig och vi vill se på tv, så känns det ganska tokigt att vi skulle sitta på golvet. För man vill ju sitta med hunden i famnen. Det är ju en av orsakerna till att man skaffar en hund - det terapeutiska med att sitta och ta det lugnt med en hund i famnen och paja den. Så nu är nya regeln att hon får vara i soffan med oss... Hon får inte ta över soffan, och måste hoppa ner om man säger så, men hon får vara där. Gränsen går nu vid sängen, för vi vill inte ha punkkin i sängen om sommaren.

Lily är nu 12 veckor och har lärt sig sitta på befallning och komma då man kallar. Nästa steg är tass, ligg och plats. Belöning får hon också då hon gör sina behov ute eller på papper. Hundar lär sig bäst genom belöning och inte genom straff. Det gäller att alltid ha godis i fickan och belöna för allt positivt beteende man bara kan, åtminstone dom första 6 månaderna.

Lily har redan några valpkompisar: dvärgtaxen Bruno och staffin Hermann.

Bra link om hunduppfostran: http://www.pipap.net/tokosivut/pennun%20kasvatus.htm

Lillbergs update

Nu har hon varit vår redan i över två veckor och det har gått super bra! Hon sover hela nätter och är en glad hund - helt som om hon alltid bott med oss.

Eftersom vi inte vill låta Lily sova i vårt lilla sovrum, utan i pojkarnas som är två rum med öppnad vägg, så sover jag i pojkarnas rum på soffan (Lily i sin säng på golvet). Dom första nätterna hade vi en varmvattensflaska i hennes säng, som substitut för syskonen. Hon vaknade nog flera gånger och hoppade upp mot mig för att kolla att nån var där. Men nu sover hon redan ca 8h (22-6.00), går och kissa på papper (eller förbi), och sover ofta lite till.

På kenneln ansåg dom att man inte behöver ha "mammaledigt". Att man kan ta valpen på fredagen och gå på jobb på måndagen. Att valpar ändå sover största delen av dagen som så små. Dom menade att det är bäst att valpen så snabbt som möjligt vänjer sig vid familjens rutiner. Tanken är väl lite som med babyns sovskola; det är lättare vid 6mån än som ettåring. Jag vet att folk säkert tycker olika på denhär hund-punkten och det finns säkert hundraser som är mera ängsliga och sårbara men vi fick henne iallafall på torsdagen efter jobbet och for på jobb på tisdagen. Sen dess har hon varit ensam fyra dagar i veckan 5-6h - och det har gått jätte bra. Vi har en port och hon är på dagen i vårt öppna kök.

 

Hon verkar ha lärt sig sitt namn på två veckor. Hon har också mycket kliande tänder ibland och det har varit bra att ha en massa leksaker och ben att bita på. Jag är hemma på fredagar och kunde då konstatera att hon sov 90% av dagen. På veckosluten då vi alla är hemma är hon mer vaken.

Det har gått bra och lätt, men hon är ju ännu en baby. I uppfostringsväg just nu får hon inte hoppa i soffan eller våra sängar, får inte äta på skor och vi försöker lära henne sitta. Får se sen om hon visar nån annan sen sida vid trotsålder och tonår. Vad har ni för hundvalp-erfarenheter?

Hej, jag heter Lily!

Nu vågar jag äntligen säga högt att vi ska bli hundägare. På söndagen träffade vi Lily för andra gången och hon är nu sex veckor gammal. Om åtta dagar kommer hon hem till oss!

Lily sex veckor gammal.

I min barndomsfamilj har vi haft två hundar och alltid har jag tänkt mig att jag också vill ha en hund. Osäkra har vi varit pga av allergirisk. Men efter att alla tre pojkarna spenderade en vecka i samma hus som en hund sommaren 2015, så började vi för 1,5år allvarligt fundera och planera - och nu är vi här!