Hurudan bloggare är jag?

Såg en frågenkät cirkulera på finska bloggar. Jag har inte tidigare gjort en sånhär "intervju", men tyckte här var helt bra frågor som fick mig att fundera på mitt bloggande. Förkortade dock frågorna från 20 till 10 stycken.

 1. Vad fick dig att börja blogga? 
Jag har alltid älskat att dokumentera och fotografera - sen jag fick en egen kamera då jag var 10år. Jag är den från klassen som alltid hade kamera på lägerskolor, discon och fester. Älskar det kreativa med bild, text och layout och gjorde flera pappers fotoalbum per år i ungdomens dagar.

År 1999 gick jag en html-kurs, lärde mig koda och fick en denhär www-adressen till födispresent. Då började jag min www-sida - på tiden då det inte ännu fanns verktyg som bloggar. Jag älskade kodandet och bildhantering och gjorde www-sidor även åt små företag både som freelance och jobbade år 2004 fulltid avlönad som webdesigner. HÄR finns lite av det jag gjort en gång i tiden (dock uppdaterat senast 2005... och dom flesta sidor finns inte mer eller har under årens lopp redan förnyats av nån annan...).

År 2012 hittade jag Anne Hietanens och Housewifens bloggar som jag började läsa och blev förtjust i blogguppsättningen och layouten jämfört med en www-sida.


 2. Hur länge har du bloggat? 
Fotoalbumen blev till www-sida år 2000 och www-sidan blev till blogg år 2012. Min första bloggtext finns HÄR. Saknar lite kodandet, men har nog ännu nytta av det i bloggandet.


 3. Beskriv din blogg/ teman?
Jag har alltid bloggat om skönhet/smink, kläder/mode, inredning och lite mat. Dom första åren bloggade jag också en hel del om barnen som var små och dokumenterade vad vi gjorde. Då barnen växte ville jag inte mera sätta bilder på dom på nätet och efter cancern har sminken och maten fått ny fokus i.o.m. naturkosmetik, för att jag blivit vege och för att jag gjort stora förändringar i livet HÄR.


 4. Hur ofta uppdaterar du bloggen?
Har tidigare varit mer aktiv, men nuförtiden uppdaterar jag helt efter feelis vilket betyder att det ibland kan vara tyst i två veckor och sen komma inlägg tre dagar i streck.


 5. Vilken väljer du; text eller bild? 
Bild! Jag Har använt Photoshop i nästan 20år och älskar det kreativa med bilder, ljus, uppsättning/stageing osv. Nuförtiden behövs ju inte Photoshop längre eftersom vem som helst hur enkelt som helst kan filtrera bilder på sin telefon. Tycker om appen PS Express och även instagram har bra filter.


 6. Var får du inspiration till inläggen?
Ofta av uppköp jag gjort och som jag vill dela erfarenhet av. Samma gäller recept och nya maträtter jag testar och det känns roligt och kreativt att sen dela med mig i text och bild.


 7. Det bästa och sämsta med bloggandet? 

• Att ta bilder och göra dom fina och till egen stil.
• Att dela med mig erfarenheter om uppköp, produkter, kanske ibland t.o.m om livet.
• Att surfa och ta reda på fakta och information till blogginlägg.
• Att någon kommenterar ett inlägg - och jag får genom det nya idéer, information eller feedback!
• Sämst är att ibland "skämmas" för bloggandet tex. bland folk som tycker att bloggare är narsister som vill ha uppmärksamhet och bekräftelse. Men med åren och genom livserfarenheter bryr jag mig mindre och mindre om vad andra tycker. 
• Ibland har jag "stressat" över att jag inte skrivit på länge, men det gör jag nog ytterst sällan mera för jag har en mer easygoing attityd till det mesta nuförtiden.

 9. Har bloggen some-kanaler?
Instagram jonna.info HÄR började jag först på hösten 2017, men tycker bra om ig och märker att jag nuförtiden t.o.m. är mer aktiv där än på bloggen.


 10. Skulle du villa utveckla eller ändra din blogg? Isåfall hur? 
Inte egentligen, gör det mest av eget intresse - dethär är min hobby. Bloggen och ig är det enda kreativa jag gör nuförtiden och jag njuter av det. Visst skulle det vara underbart att få tex. kosmetikprodukter och kläder gratis hemskickade, men dom bloggare som får det jobbar nog med sina bloggar mer än jag skulle ha tid med.


Vad tycker DU om att läsa om på min blogg?

Gudbarn no 7

På veckoslutet hade vi äran att bli gudföräldrar en sjunde gång. Det var min brors baby som hade namngivningsfest. Det var första gången som vi var på namngivningsfest och det var jätte trevligt ordnat. Det var många som pratade under festen, och inte endast prästen som på dop; morfar önskade alla välkomna, föräldrarna berättade om namnet och var gudförälder hade blivit bedd att säga nåt valfritt. Jag hittade en härlig dikt, som jag läste medan tårarna rann ner för kinderna och rösten darrade, min man läste gudsonens babyhoroskop och så hade jag köpt ett album där var gäst fick en sida att besvara på några frågor samt limma in en selfie av sig (vi hade en hp sprocket fickprinter med). Av föräldrarna fick vi alla ett härligt armband som minne.

Krama mig ofta
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.
Tala om att jag duger just precis som jag är,
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor.
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor!!!

Av: Stina Norén

Lande rehab

Av Jessica fick jag idén att ordna ett "Rehab för skärmberoende personer" på lande. Ett läger på fem dagar, som barnen faktiskt såg fram emot jätte mycket (och vi föräldrar lite fasade för). Vi var tio personer som deltog i lägret.

 

På första träffen satt vi i en cirkel och fick turvis säga nåt om vårt beroende "Hej jag heter Jonna och jag är skärmberoende. Det sista jag gör på kvällen och första på morgonen är att se på min telefon - inte tex. min man." Barnen hängde genast med och vår 7-åring sa "Hej jag heter A och jag är skärmberoende. Jag älskar Clash of Clans. En gång då jag förlorade kastade jag telefonen."

 

Efter mötet satte vi telefonerna i skärmboxen och låste in den. Klockan 20.00 fick man tillbaka skärmarna. Pojkarna hittade på en massa och lekte som vanligt ute hela dagarna - vi har ju det så lyxigt att dubbelkusinens pojkar är exakt lika gamla. Själv gjorde jag sudoku, rensade i naturen och vi gjorde alla tillsammans tex. utfärder med färdkost i skogen och for ock plocka jordgubbar. Veckan avbröts lite då Lily fördes till sjukhuset på torsdagen, men barnen fortsatte tappert.

 

Vi vuxna märkte ibland att det var svårt utan telefon tex. då man talade med varandra så skulle man mången gång ha velat visa nåt eller kolla upp fakta till diskussionen eller ta foton (då jag glömde kameran hemma) - men bra gick det i alla fall. Egentligen är det gasnka störande att vi börjar vår dag så att alla är på sina skärmar, men det lättar ju så mycket då ingen har bråttom med morgonmålet. Men nästa år kanske vi skulle våga med att man skulle få ha telefonen tex. 2h mitt på dagen och därigenom få en energiskare start på morgonen samt vara effektivare på kvällen.

Veckoslut med mycket häppening

Med barnen har vi varit på handbolls- och fotbollsturnering hela lördagen och söndagen. Så har vi varit och virpo, ätit choko och jag har blivit faster för tredje gången och pojkarna fick en sjunde kusin - en pojke. Kan inte vänta på att få träffa honom, men det tar en liten stund för han bor på Åland.

Dessutom har jag varit på vift utan familj både på fredag- och lördagkväll. På fredagen var det dubbelkusinens 40-års fest på Korjaamo och på lördagen gjorde vi blomkålspizza med mammagänget och skrattade natten lång. Av dethär veckoslutets skratt och minnen njuter jag länge.

Esbo centralpark

Inte visste jag att Esbo har en centralpark. Har alltid tänkt att Noux är "friluftdområdet" (som är så långt borta) och så finns det Villa Elfvik (som inte är så stort). Ännu mer förvånad blev 8-åringen "VA?! Har Esbo en 'Centralpark' som New York?!". Nåjaa, helt sån är ju inte parken här i Esbo, men det är en riktig trollskog där man kan föreställa sig att Finlands alla djur trivs är det nog. Vi tänkte ta naturstigen Tilankierros HÄR, men 5 minuter från parkeringen såg skogen redan så härlig ut att den lockade pojkarna dit och där rörde vi på oss i en timme.

Våren är här vol II

Vårtecken

Hittade redan lite videkissor i skogen. Eller inte vet jag om det är just vide, men kissor iallafall.

Hundmys

Sportlov i Himos

Lite annat än förra året i Messilä med min pappa, just efter behandlingarna. Men det var också en härlig vecka som jag kommer ihåg med värme - Messilä är så mysigt. Dethär året var även min brors familj med. Vi hade ett stort lyxigt hus dit vi alla rymdes.

Huset vi hyrde ses nere till vänster.
Vi hade härlig utsikt över Länsi-Himos backarna.

Pojkarna kom snabbt ihåg tekniken och kom med i större backar.

Även jag, som inte skidat slalom på ca 20år, kom genast in i tekniken. Det är faktiskt "som att cykla", fast jag var rädd att jag skulle måsta ta lektioner av skidlärare. Ingen muskelvärk fick jag heller, som jag varit rädd för att få pga att jag har så lite muskler och för att man använder muskler man kanske inte annors använder så mycket.

Lyxhuset med en ute bubbelpool med 37c varmt vatten.
Det var såååå roligt i bubbelpoolen med barnen som var så ivriga och glada.
Dessutom var det super skönt!

Bubbelpoolen med mys belysning på kvällen.

Familjerna.

Tiden går fort

Snart är dom båda i skolan. Och nyss var dom så små som på min dators bakgrundsbild.

Veckoslut med tight program

Hela oktober var fullt med program på veckosluten för oss, och även nu dom två första i november. Det är härligt med program och att träffa nära och kära, men märker att det blir lite stressigt att hinna med bykande mm. Dom två nästa veckosluten är och tänker förbli utan program. Men har haft ett så roligt veckoslut igen. På fredagen firade vi min kära lillebrors 40-årsdag på Korjaamo.

Syskonfoto <3

På lördagen var det handbollsturnering hela dagen, missade ett kalas vi var bjudna till, och fortsatte på raclettemiddag. Vi kom hem efter kl. 24 med pojkarna - och alla utom jag sover nu på farsdagsmorgon ännu kl 9.30. Ja, Lily har också somnat pånytt efter att hon väckt mig.

Under veckan hade jag min årsdag för diagnosen, och skrev om det HÄR.

Sista dagen sjukledig

På fredagen slutade min partiella sjukledighet. Fr.o.m nästa vecka jobbar jag igen mitt vanliga 80% (vårdledig). Det känns bra, men visst skulle jag gärna fortsätta med 60% om det var ekonomiskt möjligt. Det är så idealt emot stress; korta dagar = ingen stress över att hinna hämta barnen, hemma i tid före alla är vrålhungriga + fredagen ledig = sköta uppköp av presenter till kalas, hinna fynda på kirppis, kanske städa eller kanske göra nåt för sig själv som man tycker om.

Firade dagen med att slöa så mycket jag kunde, och det kan jag ju... Åt morgonmål, gick ut med Lily och såg sen på The real houseviwes of NYC i 4h!

Och på kvällen blev det träff med super mammorna!

RHCP

Idag är Red Hot Chilipeppers i Finland. Bändet betyder mycket för mig på många sätt. För det första träffade jag bändet backstage på Lollapalooza festivalen år 1992. Jag var 17år och aupair i Seattle en sommar. Efter festivalen for vi med bändet till en bar i Seattle där jag satt och talade med Anthony Keidis hela kvällen. Anthony bad ännu mig och min kompis på efterfest hem till nån. Kommer ihåg att vi åkte till festen med en öppen jeep där jag satt bak på lavan med Anthony.

För mig och min man har RHCP en speciell betydelse. Vi träffades år 1999 utanför en bar efter valomerkkin varefter jag hade efterfest för ett gäng. Hemma hos mig beundrade min man min cd kollektion och var mycket imponerad av att en flicka hade RHCP:s nya skiva Californication, vilket ökade hans förtjusning. Nästa dag fick jag mitt första textmeddelande av min man, där det stod "RHCP live kolmosella nyt!".

År 2008 föddes vår första pojke och han fick heta Antony, inspirerat av RHCP. Nu på våren, just efter att jag friskförklarats från cancern på halsområdet, kom deras senaste skiva ut. Vi har lyssnat på den sen dess och skivan symboliserar för mig känslor som frisk, fri, problemlös, lätt och lycklig. Nu till vår 10års bröllopsgåva skaffade min man biljetter till konserten som vi ska njuta av ikväll!

Min favorit biisi från nya skivan är "Sick love":

Hej, jag heter Lily!

Nu vågar jag äntligen säga högt att vi ska bli hundägare. På söndagen träffade vi Lily för andra gången och hon är nu sex veckor gammal. Om åtta dagar kommer hon hem till oss!

Lily sex veckor gammal.

I min barndomsfamilj har vi haft två hundar och alltid har jag tänkt mig att jag också vill ha en hund. Osäkra har vi varit pga av allergirisk. Men efter att alla tre pojkarna spenderade en vecka i samma hus som en hund sommaren 2015, så började vi för 1,5år allvarligt fundera och planera - och nu är vi här!

10-års bröllopsdag

Idag är det 10år sen den stora dagen då vi gifte oss - hurraa för oss!! Mycket har hunnit hända under dom 10 åren och de 7 åren vi sällskapade innan. Inget visste man ännu här på foto, ung och naiv - bra så.



Dom bästa åren har nog varit dom 8 senaste med barnen, som en familj. Och det värsta året har varit det senaste iom min cancer, men samtidigt har sjukdomen också bringat mycket bra både enskilt för mig och för vårt parförhållande. Vi firar vår 10-års bröllopsdag med liljor, biljetter till Red Hot Chilipeppers 13.9 och Escaperoom.

Ananas

Sveaborg

Köpförbud

Jag har nu varit i smink-köpförbud redan i 6 månader, som jag lovade på påsken. Det har lyckast riktigt bra och jag är förvånad och stolt. På sommaren började jag drömma om att fara till härliga Thailand igen. Resan dit är sjukt dyr som alla vet och jag har insett att drömmar behöver uppoffringar - speciellt eftersom jag börjat jobba 80% och får således 20% mindre lön sen augusti. Nu har jag därför redan en längre tid också varit i kläd-köpförbud och får köpa kläder endast på loppis.

Kläd-köpförbudet tänker jag fortsätta med också efter resan. Påriktigt så har jag ju allt jag behöver. Mer är det så att jag har för mycket och kanske skulle borda bli av med mera kläder - fastän vi i sommras förde en bil fullproppad med vuxen- och barnkläder, leksaker, böcker och inredningsgrejor till Röda korsets kontti vid Esbo Ikea (rekommenderar). Om jag iallafall behöver nåt nytt, tänker jag ha som regel att samtidigt föra en påse med nåt jag inte längre behöver till SPR kontti eller H&M textilinsamling.



Mammakräftis

Härliga mammagänget med fjorton mammor har redan varit vänner sen barnen var små och träffats regelbundet utan barn i över fyra år. I fyra år har vi byggt upp ett förtroende och stöd för varandra och delat mycket skratt och glädje samt svåra saker genom åren. Dethär är en grupp vänner där var och en fått stöd i moderskapets berg- och dal bana och vi har alltid öppet talat om hur det kännts. Man märker att barnen är äldre och våra samtalsämnen nu mer och mer berör annat än barn, som tex. hur man själv mår/ orkar och vad man själv vill här i livet. Nu på sistone har det dessutom talats mycket om parförhållandet och sexlivet - vilket ju alltid är uppiggande. På lördagen fick vi förutom sexsnack njuta av sol, ett vackert landeställe, mängder med mat, ont i magen av skratt, lite tårar, shaering och mycket snapsvisor. Tack att ni finns (hjärta).

Lyckan är...

... att ha en mormor som är keramiker.