onsdag 13 augusti 2014

Dagisövning & faser

Vi hann som sagt öva in Adam 4år i det nya dagiset endast tre dagar. Vi gjorde såhär:

DAG I öva tillsammans 9-12.00
Mannen var med Antony i förskolan ca 30min, fyllde i papper och lämnade honom sen. Jag var på lilla sidan med Adam, som var ganska fastklibbad i mig. Han gick ut med en tant då jag blev och fyllde i papper. Såg från fönstret på hans min att han kämpade, och efter en stund kom han gråtande tillbaka in. Jag var ute en stund så han fick fotbollsspel igång med en tant, och gick sen tillbaka in. Han sa inte ett ord spontant under hela dagen, men svarade nog kort på frågor.

DAG II öva ensam över lunch
Vi kom hela familjen till Adams dagis på morgonen så han fick visa utrymmena åt mannen och Antony. Efter det for barnen ut och vi vuxna for iväg. Förskolebarnen var undantagsvis på dagisgården, så Adam hade sällskap av Antony. Jag hade redan glömt hur tungt dethär med dagisövning är för den vuxna, en sån känslo bergochdalbana. Man vill ju inte lämna barnet i totalt främmande miljö, och kan inbilla sig hur det känns - och ändå vet man att man måste... Irrationella tankar far i huvudet "...eller måste man? kanske jag bara skulle sluta jobba och ha barnen hemma? visst kan vi ju flytta till mindre". "Nej, jag skulle bli galen. Vill ju att barnen får det sociala dagis kan ge." osv. Man blir ganska slut av att känslor och tankar jobbar på övervarv. Då jag efter lunchen kom efter pojkarna fick jag höra att Adam varit jätte duktig, nöjd och hade tom spontant pratat. Oj, vad jag var lättad.

DAG III öva ensam vila
På morgonen satt vi med mannen en stund och lekte med Adam innan vi for. Kom efter honom kl 13.30 och hittade honom glatt lekande med en pojke. Fick höra att han ivrigt testat sin säng och sovigt 45min. På vägen hem berättade han glatt om en sång med koreografi.


Förskolepojken Antony har nog förändringar på gång. Tror det är lite fråga om avståndstagande från mamma samt lite nervositet inför förskolan. Han har börjat svara mig med störd röst "frååååga int" eller "jag vill int säga" och "mammaaaa, e du tokig".

Vet inte om jag vågar säga dethär högt, men Adam har nu redan i tre veckor varit en jätte glad pojke med vanligt temperament. Han kan ta motgångar helt okej och främst det att han kommer över motgångar snabbt. Vet inte vad dethär är för en fas, ganska nyligen skrev jag ju SÅHÄR.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar